Elkraft

Elbrist eller inte?

Det har diskuterats flitigt om elbrist och effektbrist den senaste tiden. Det är en i stora delar tramsig diskussion som saknar verklighetsförankring.

Jag vill redan nu poängtera att jag inte är helt opolitisk, det kommer ni säkert att märka. Jag har åsikter. De är dock inte helt konsekventa åt vänster eller höger.

Jag ska försöka förklara situationen i elnätet. Jag är trots allt inte bara musiker utan även elkraftsingenjör. Det är viktigt att förstå hur elsystemet fungerar. Politiker och vissa journalister sysslar med propaganda och sanningen intresserar dem inte nämnvärt så upplysningar får man försöka hitta på andra sätt. Exempelvis via facklitteratur eller genom att helt enkelt utbilda sig. Förklaringen till hur elnätet fungerar är trots min förenkling omfattande så ni får ge det lite tid.

Den påstådda elbristen

El är egentligen elektroner som förflyttas och energin ”puttar” elektronerna vidare i kedjan i det nät som för tillfället är sammanlänkat. Man skulle kunna likna det med ett japanskt, överfullt tunnelbanetåg. Om någon pressar in en passagerare i ena änden ploppar en annan ut någon annanstans. En knuff IN i tåget motsvarar någon form av produktion eller import och knuffen UT ur tåget motsvarar en förbrukning (exempelvis din tvättmaskin eller brödrost) eller export till exempelvis Finland. Passagerare som befinner sig på själva tåget är helt passiva förutom att de för kraften vidare. Den elkraft som vi använder själva i Sverige poppar ut i vissa utgångar på tåget, exporten poppar ut i andra utgångar. Kom nu ihåg att detta endast är en liknelse!

För att transportera el längre sträckor mellan vissa områden och länder använder man ofta, men inte alltid, HVDC länkar. Dessa gör det möjligt att transportera el (energi) långa sträckor med små effektförluster. Man har som mål att binda ihop ett så stort nät som möjligt i Europa eftersom det gör det totala nätet stabilare. Det är ett projekt som man hållit på med i accelererande takt sedan de första HVDC länkarna byggdes för ungefär 80 år sedan. I början var det förstås av mer experimentell karaktär. Länkarna blir bara fler och fler. Det finns alltså en plan med att kunna exportera och importera el. Dels för att marknaden ska kunna styra flödet på ett bra sätt och dels för att stärka det totala nätet. Finland importerar hiskeligt mycket el från Sverige. Om man då förstår principen av hur Sveriges och Europas elnät fungerar skulle man kunna hävda att en knuff UT ur vårt svenska elnät som gick för export till Finland, orsakades av en knuff IN från en solcellsanläggning i Spanien eftersom vi är länkade till det tyska nätet, som i sin tur är länkat till det franska som i sin tur är länkat till Spanien. Danmark fungerar exempelvis i många delar som ett transferland för elkraft mellan olika länder. I Sverige producerar vi mer el än vi förbrukar så vi exporterar ganska mycket el, i motsats till då exempelvis Finland som importerar stora mängder el för att täcka sitt behov. Vi har alltså ingen elbrist i Sverige. Både Danmark och Finland är helt beroende av importen för att täcka sitt elbehov och ändå nämner man aldrig nånsin att där skulle finnas elbrist. Man räknar ju importen som en tillgång. Vi har i Sverige exempelvis ingen bilbrist trots att vi importerar de allra flesta av våra bilar. Debatten i Sverige är som sagt tramsig och verklighetsfrånvänd.

Effektbehovet

För att i stället förstå begreppet effektbrist ska vi än en gång försöka likna elnätet med det överfulla Japanska tunnelbanetåget. Effekten i nätet motsvaras av hur tätt personerna i vagnen står. På vissa platser i tåget är det inte lika fullpackat med folk och därför poppar inte passagerarna ut med samma kraft och hastighet. Det blir alltså inte samma effekt. Orsaken till att vagnen inte är så fullpackad kan bero på att det är för många utgående dörrar i vagnen eller att det är för trångt att ta sig in i samma vagn. För att passagerarna ska poppa ut ur vagnen med önskad effekt så måste vi fylla den med fler människor. Det gör vi genom att vi breddar dörren till vagnen så det blir lättare att trycka in folk från andra delar av tåget och/eller vid behov öppnar vi också en ny dörr där vi fyller på med fler människor. I verkligheten motsvarar det att bygga ihop nätet på olika sätt för att stärka det och/eller starta någon slags elproduktion på samma plats för att fylla på effekt.

Det viktiga att förstå i detta sammanhang är att just import och export är något man räknar med i ett starkt nät, och det är helt enkelt en del i planen. Norge behöver exempelvis egentligen inte importera någon el alls. De har vattenkraft så det räcker och blir över till sig själva. Ändå importerar de el när elen är billig, samtidigt som de producerar el från havsbaserade vindkraftverk eftersom vinden är sällsynt gynnsam utanför den Norska kusten. De fyller då sina vattenreservoarer till sin vattenkraft och säljer sedan elen tillbaka dyrare när det behövs i andra länder. På det sättet växlar man i Norge elenergi fram och tillbaka mellan exempelvis Holland, Tyskland, Danmark, Sverige och Finland (med Sverige som transferland). Norge fungerar helt enkelt som ett batteri för delar av det övriga Europa. På samma sätt fungerar vår egen vattenkraft i Sverige. När det blåser mycket i Sverige så behöver inte vår vattenkraft användas i samma utsträckning och man lagrar då kraften i vattenreservoarer i både Sverige och Norge.

Elmarknaden styrs av behovet. All elkraft används i samma stund som den produceras och ingenting går till spillo (Förutom de effektförluster man gör i själva nätet, men dessa förluster har man ju oavsett). Om vi inte hade vindkraft som producerade el så skulle vi inte kunna lagra energi i vattenkraftverken, och den energin behöver vi vid andra tillfällen.

Ett samhälle/land konsumerar olika mycket el vid olika tillfällen beroende på flera olika omständigheter. Elkonsumtionen varierar under dygnet och mellan årstiderna. När alla ska sätta på sina kaffekokare samtidigt på morgonen har det en fascinerande stor effekt på elnätet. Vi måste således inom korta intervaller kunna reglera effektbehovet. Det vill säga, du måste enligt min liknelse kunna reglera hur många människor du puttar in och flyttar runt i tåget. Vindkraft kan inte reglera det tillfälliga effektbehovet, eller ja den kan stängas av jättesnabbt och även startas snabbt om det bara blåser och det kan ha sina användningsområden om exempelvis en elledning fallerar och elproduktionen tillfälligt måste stoppas. Vindkraften styrs annars helt av tillgången på vind. Solenergi kan förstås även den inte reglera effekten i elnätet men styrs självklart av solen i stället för vinden. Kärnkraft är lika dålig eller möjligtvis t.o.m. sämre på att effektreglera efter det tillfälliga effektbehovet. Kärnkraften är endera av eller på och kan varken startas eller stängas av på kort varsel. Vattenkraft, gasturbiner, förbränningsanläggningar OCH export/import och inrikes elenergilänkar klarar däremot galant att reglera effektbehovet.

Ett misslyckande

Just i fallet med effektreglering inom landet har vi i Sverige fått ett misslyckande på halsen som förvånansvärt få diskuterar. Misslyckandet heter Sydvästlänken. Den är en förbindelse som ska överföra elenergi från norr till söder i Sverige. Något som behövs för att fylla på effekt i landets södra delar. I Sverige producerar vi nämligen väldigt mycket el i norr, men konsumerar avsevärt mycket mer i söder. I min liknelse skulle det alltså motsvara att fylla på med människor från andra delar av tunnelbanetåget till den lite folktomma vagnen. Länken skulle varit i drift redan 2014 men är fortfarande (Februari 2021) inte igång. Det sker förstås en kontinuerlig utbyggnad av elkraftslänkar i vårt elnät och fler länkar kommer att behövas, men Sydvästlänken är den största hittills. Anledningen till att Sydvästlänken inte är igång är att det franska företaget Alstom fick kontraktet att bygga den. Alstom, som numer är uppköpta av General Electric (GE), hade ingen som helst erfarenhet av att bygga länkar av det här slaget. SvK (Svenska Kraftnät, som har till uppgift att se till att de större energitransporterna i elnätet i Sverige fungerar som det ska) var tvungen att följa lagar och regler kring upphandlingar i Sverige och tvingades att köpa länken från den aktör som presenterade det bästa budet med det lägsta priset. SvK misstänkte sannolikt (SvK yppar sig inte offentligt i frågan) redan från början att det skulle gå illa och det visade sig bli en katastrof. Förutom att länken inte är klar i tid så har man också behövt sänka kapaciteten på den eftersom GE inte kunde få länken att fungera med den tänkta kapaciteten. SvK och GE är naturligt nog inte bästa vänner för tillfället.

Hade SvK själva fritt fått välja leverantör så hade det sannolikt blivit ABB eller Siemens som byggt länken. Då hade den varit klar för länge sedan och dessutom hade länken haft rätt kapacitet. Beslutet togs när det satt en Alliansregering på tronen. Inte för att jag tror att det spelat någon roll om någon annan regering suttit där men borde man inte se till att titta på hur förutsättningarna för upphandlingar av det här slaget egentligen ska se ut, och borde inte den då sittande Alliansregeringen vara lite självkritiska? I stället försöker vissa nu göra ett nummer av att oljeförbränningsanläggningen i Karlshamn tvingades starta (mer om det längre ner). Själv tycker jag det är ett rätt pinsamt agerande av exempelvis Carl Bildt när han kommenterar situationen. Han satt ju själv i regeringen när upphandlingen av Sydvästlänken gjordes och sitter själv i styrelsen för ett oljebolag. Reinfeldt har åtminstone haft förstånd att hålla tyst (vad jag vet…)

Det är marknaden som styr

Nu kommer vi till den del av beskrivningen som på sätt och vis är den viktigaste. Det hela går i korthet att sammanfatta så här: Det är marknaden som styr hur elen produceras, transporteras och debiteras!

Sommaren 2020 stängde man tillfälligt ner kärnreaktorer i Sverige eftersom ägarna inte tyckte att det var lönsamt att driva dem. Då uppstod effektbrist i södra Sverige och man tvingades som tidigare nämnts starta oljekraftverket i Karlshamn i stället eftersom det var billigare att driva. Elen var ändå tämligen billig för konsumenterna eftersom det inte var tal om någon elbrist. Vintern 2021 var det dags igen. Det var kallt i Sverige och man har för gott stängt två kärnreaktorer, dels för att de var gamla och skulle helt enligt planen tas ur drift (de skulle egentligen ursprungligen stängts ännu tidigare) och dels för att de var olönsamma. Då startade också oljekraftverket i Karlshamn igen. Den här gången var elen dyrare eftersom det finns en större efterfrågan på el vintertid. Helt enligt marknadsprinciperna alltså. Principerna som ju de marknadsliberala krafterna så förbehållslöst hyllar. De borde ju vara nöjda…eller javisstja de vill ju plocka poäng inför valet. Vi hade fortfarande ingen elbrist eller ens effektbrist eftersom oljeanläggningen startade. Inte önskvärt ur miljösynpunkt förstås, men det är som sagt marknaden som styr. Hade vi haft en marknadsliberal regering på plats hade man ju i stället slagits sig för bröstet och påpekat hur bra marknadskrafterna fungerar, men man hade likafullt inte kunnat påverka själva händelseförloppet. Det är också viktigt att komma ihåg att om Sydvästlänken varit i bruk så hade sannolikt inte oljeförbränningsanläggningen i Karlshamn behövt starta.

Kärnkraft

Kärnkraft

Det tar lång tid att bygga ny kärnkraft. Sannolikt tar det minst 15 år, vanligtvis mycket mer. Om man velat ha ny kärnkraft borde man beslutat om det för väldigt länge sedan. De nedlagda kärnkraftverkens ägare har gång på gång påpekat att de gamla reaktorerna inte går att repareras eller renoveras. Att reaktorerna skulle stängas är alltså ingenting som någon sittande regering skulle kunna göra nånting åt vare sig om det är en högerregering eller en vänsterregering. Att påstå att det skulle vara ett misslyckande från en sittande regering är ingenting annat än verklighetsfrånvänd propaganda.

Säger inte det som hände snarare nånting om olönsamhet och ekonomisk osäkerheten kring kärnkraft? Borde inte polletten trilla ner? Om vi skulle bygga ny kärnkraft, hur skulle vi då ha råd att driva den? Om staten skulle få för sig att investera i ny kärnkraft så skulle det innebära en svindlande dyr skattekostnad och ska vi sedan tvingas köpa den dyra elen eller ska den också betalas via skatten? Hur skulle i så fall marknaden reagera om kärnkraften skulle få särskilt skattestöd eftersom den är så dyr att producera?

Här vill jag passa på att flika in att jag personligen inte är rädd för kärnkraft. Jag tycker däremot att byggandet av ny kärnkraft är en dålig idé av flera skäl som jag inte tänkte gå in på här. Det är ju hur som helst inte på något enda sätt rimligt ur en marknadsmässig eller ekonomisk synvinkel att bygga kärnkraft. Kärnkraften är idag, beroende på hur man räknar, minst 5 (vanligtvis mer) gånger så dyr att producera som vindkraft. Energiföretaget Uniper vill pröva en prototyp för mindre kärnkraftverk, men inget tyder på att den skulle kunna producera avsevärt mycket billigare el och hur som helst är inte ens prototypen mer än en idé ännu. Moderaten Mikael Odenberg påstod att ”ingen normal funtad människa” vill bygga konventionell kärnkraft idag. Jag håller med. Det är orimliga, populistiska idéer som aldrig kommer att genomföras. För de kärnkraftsförespråkare som vill skapa ett företag och bygga sig ett kärnkraftverk i Sverige och göra en lönsam affär önskar jag lycka till. Lycka är något de verkligen kommer att behöva.

Vätgasturbiner

Vi har således ingen elbrist eller effektbrist i Sverige, det kommer vi inte heller att ha i framtiden och marknaden har helt logiskt upptäckt att det billigaste sättet att producera el är med hjälp av vind och sol, och det billigaste sättet att reglera effekten är att genom vattenkraft, import/export och nationella eltransporter (främst HVDC länkar). Om man skulle vilja vara ultranationalist och vägra import/export och samtidigt undvika fossil förbränning så kan man bygga vätgasturbiner i södra Sverige som fyller vätgasförråden när elen är billig och sedan förbränner den när det är effektbrist i nätet. Det kostar dock pengar på flera sätt och ännu så länge är inte lönsamheten tillräckligt stor för att vara jätteintressant på marknaden. Lösningen skulle dock trots allt vara avsevärt mycket billigare än ny kärnkraft.

Tekniken för gasturbiner är gammal och finns redan på marknaden sedan länge. Den behöver bara anpassas för just vätgas, men det steget är i stort sett redan klart och testkörs för fullt. Tekniken fungerar då på så sätt att man tillverkar vätgas av el och vatten. Vätgasen lagras för att sedan förbrännas i en gasturbin när elen behövs igen. Restprodukten blir bara till vatten så det uppstår inga miljöfarliga utsläpp. Problemet är dock att man tappar energi efter vägen, ganska mycket också. Men det skulle ju fortfarande kunna vara idé att göra investeringar med vätgasturbiner i mindre skala bara för effektregleringens skull på de platser det absolut skulle behövas. Vätgasturbiner kan alltså användas till effektreglering vilket som tidigare nämnts inte kärnkraft är det minsta lämplig för. Man kan förstås också använda andra typer av gasturbiner för tillfällig effektreglering . Förbränning av fossila bränslen är dock inte en del av den långsiktiga planen för marknaden heller. Det behovet håller på att byggas bort, både i Sverige och Europa. Den enda fossila förbränningskraft som verkar bestå är den som rör förbränning av sopor till fjärrvärme vilket samtidigt skapar en viss del el. Den hanteringen är samtidigt starkt knuten till vår sophantering.

Import/Export

Varje gång det pratas om import av el så kommer kolkraften på tal. Man förutsätter då att all importerad el skulle vara någon slags smutsig ”fulel”. Det är fel. Kolkraft och el från fossil förbränning är en mycket liten del av det vi importerar. Vi importer allra mest el från Norge. Att räkna ut exakt hur stor andel kolkraft vi importerar blir är i det närmaste omöjligt eftersom det bygger på att man just vid tillfället man importerar måste se vilka länkar som är öppna mot respektive land och hur de just för tillfället producerar sin el. Elimporten från exempelvis Polen, som är det land som brukar nämnas i samband med koleldning, var under 2020 en tusendel av den totala importen, vilken alltså i sin tur var väldigt liten. Det är således mycket lite kolkraft som kommer in i Sverige och den är ständigt minskade i Europa eftersom marknaden sett att den inte är lönsam. Samtidigt måste man se att sett till den totala vinsten för miljön är det ju bara positivt att vi exporterar en stor del miljövänlig el och att vi importerar en betydligt mindre del blandad el. Nettovinsten för miljön blir då ändå stor. Miljön har inga gränser och det är alltid bra för miljön att bygga miljövänlig elproduktion.

Låt oss bara fundera på vad som skulle hända om vi absolut inte ville exportera vårt överskott av el, utan istället lagra den i vattenkraft eller vätgas eller vad vi nu väljer för väg. Vi skulle således inte heller behöva importera el. Då skulle vi alltså kunna sluta bygga mer miljövänlig el nu eftersom vi redan har så det räcker. (Resonemanget är egentligen helt hypotetiskt eftersom det är lönsamt att bygga vindkraft och solceller. Företag och människor kommer ju inte att sluta bygga. Men låt oss ändå säga OM…). När vi sedan stänger ner fler kärnkraftsreaktorer 2040 får vi bygga fler miljövänliga alternativ för att producera el. Det som händer då är att miljön totalt sett gör en förlust. Även om vi inte då riskerar att få in någon kolkraft eller annan ”fulel” i Sverige så bidrar vi i ännu högre grad med miljöförstöring genom att inte avlasta de utländska näten med vår gröna el. Det blir helt enkelt ändå en nettoförlust för miljön.

Vad tycker då de som jobbar inom elkraftssektorn?

Alla inom elkraftsbranschen tycker inte lika i de här frågorna. Det finns förklaringar till det. Vissa tycker, oavsett om man är elkraftsingenjör eller inte, att vindkraftverk är fula, låter illa och förstör miljön. Det mesta av detta är ju mer känslomässiga argument men miljöutredningar måste naturligtvis alltid göras för att få bygga dem. Det som dock vanligtvis besvärar den som jobbar inom elkraftsektorn är vindkraftens och solkraftens nyckfullhet. Vind och solberoende gör att man inte vet när elkraften levereras till nätet. Dessutom blir elproduktionen ifrån ett enskilt vindkraftverk ganska liten i förhållande till många andra typer av kraftverk. Man måste alltså bygga många vindkraftverk och vindkraftsparker. De flesta inom elkraftsbranschen skulle ju rent praktiskt föredra att ha en lätthanterlig och kraftig elkraftstillgång som är lätt att reglera efter behov. Ur den synvinkeln är kolkraftverk och oljekraftverk perfekta. De som är kritiska till dagens elkraftsutveckling vet nog ändå att dessa kraftverk inte är bra för miljön. Då lutar man sig i stället till kombinationen kärnkraft/vattenkraft som vi ju haft med framgång under en längre tid i Sverige. Kärnkraften ska då användas som bas och vattenkraften reglerar effekten efter behovet. El från sol och vind krånglar till elnätet betydligt, man måste helt enkelt ta in väldigt många fler faktorer i ekvationen. Det här är inte populärt hos alla, särskilt bland det äldre gardet som tycker att dagens utveckling i elnätet mest förstör vårt fina elnät. Man måste i detta sammanhang konstatera att de som jobbar med elkraft vare sig är biologer, ekonomer eller kunniga i hur marknadskrafterna fungerar. Dessutom är ju väldigt få av dem, så även jag, insatta i hur uranbrytning går till eller vad det har för konsekvenser. Min högst personliga bild av vad jag sett är också att uppfinningsrikedomen inte är särskilt utbredd bland de som jobbat länge i elkraftssektorn. Det finns de som vill ha det som man alltid haft det helt enkelt och det finns onekligen en dragkamp mellan dessa krafter och de med ett mer innovativt tänkande.

När man gör en bedömning av hur elnätet fungerar nu och bör fungera i framtiden så måste ju alla ovanstående parametrar vägas in. Vad det gäller kärnkraft så finns det också ännu fler parametrar att ta hänsyn till, men det får vi ta i en annan redogörelse. I denna har jag främst tittat på den ekonomiska delen. Saken är den att elnätet ändå kontinuerligt måste byggas om eftersom nätet åldras och energibehovet ändras. Jag har en viss förståelse för kritikerna, men jag hade förstås gärna välkomnat en större öppenhet i frågorna hos några av dem som jobbar med elnätet. Jag kan nog ändå konstatera att det i slutänden är marknaden som tar besluten. Det är som sagt marknaden som styr.

För den som vill se hur export och importflödena går emellan de olika länderna som är knutna till vårt elnät kan ni surfa in på SvK:s hemsida och kika in i kontrollrummet. Klicka bara på länken nedan. Där ser man elflödet i det närmaste i realtid.

https://www.svk.se/drift-av-transmissionsnatet/kontrollrummet/

Jag hoppas avslutningsvis att detta bringar någon slags klarhet i frågorna kring elnätet. Bortse gärna från mina åsikter om du vill. Den fakta som finns här är dock svår att snacka bort.